Denna blogg ändrar nu inriktning. Om man läser mina texter kommer det att framgå att jag har tre båtar. En 21 fots segelbåt, en Askeladden segeljolle från 1974 och min Canoa, en Pelican Predator, ett alldeles fruktansvärt namn som leder tankarna till ett amerikanskt slagskepp men jollen är dock från Kanada så jag tycker mycket mer om namnet Canoa.

Båtägare är ju ett optimistiskt släkte som börjar pyssla om sina båtar när snön börjar töa. Jag hör inte till det släktet. Då termometern visar +10 grader och man skulle behöva yllevantar, känner jag absolut ingen dragning till båten. Strax efter första maj hämtar jag hem båten från vinterförvaringen. Sommarstugeägare vill ta fram sina båtar och besöka sina sommarstugor och en stor trailer blir lätt i vägen för de andra transporterna. När jag känner att våren har kommit med litet högre temperaturer, reser jag masten och det blir lättare att tvätta och att vaxa båten. Båten jag talar om är en Phobos 21 med namnet Alina. Båten har inbyggd mastkran, sänkköl och bränslecell så jag anser att det är en avancerad segelbåt. Naturligtvis har den sina begränsningar, varje båt är ett slags kompromiss. Det enda klart negativa är att båten är så pass liten att den inte har en inombordsmotor utan en 5 HP 4-takts utombordsmotor. Men en segelbåt skall seglas och denna båt har storsegel, rullgenua och genaker.

Österbotten består av en förhållandevis grund och stenig kust och från min första segelbåt lärde jag mig uppskatta en fällköl som slår upp om man seglar på en sten. Vidare ger det friheten att gå upp i grunda vikar. Vidare ger denna typ av köl den friheten att båten kan stå/transporteras på en trailer. Detta tillsammans ger möjlighet att hantera båten helt utan yttre hjälp av kranar, mastkranar mm. På nedersta bilden ses en skiss av Phobos 21. Bilden är inte helt sann för versionen på bilden har en inre barlast medan Alina har en ”bulb” som hänger under båten och som fällkölen går igenom.