I ett svagt ögonblick satte jag segelbåten till salu. Jag ångrade mig genast men gjort var gjort.

Min far var född och bodde under sin uppväxt i Vörå, i huvudsak en inlandskommun med en å och ett större träsk. Han hade sin morfar i Sommarösund som hör till Replot by, ute i Kvarken som är den smalaste delen av Bottenhavet. Fars morfar livnärde sig som fiskare och hade ett otroligt hårt liv. Under någon sommar var min far hos sin morfar och fick Kvarkens bräckta vatten i sina ådror. Efter att han gift sig, ville han flytta till min mors hemort och byggde ett hus mindre än 1 km från vattnet. Min morbror var ännu ogift och arbetade på Wickströms motorfabrik. Då blev det så att morbror och min far beställde en öppen motorbåt från Bröderna Marander i Sundom. Båten var tvär-aktrad och fick en tvåcylindrig Wickströmmotor. Min mor tyckte inte och sjögång så i mitten av 60 talet såldes båten och man byggde en mindre sommarstuga vid sjön men på fastlandet. Det var här jag kom att lära mig ro med en Knärr som vi lånade av mosters man. Följande sommar köpte min far en tvär-aktrad roddbåt från Replot. I något skede gjorde min händige far denna båt till en segeljolle. Ett 6 tums bräde fästes under kölen med hjälp av några aluminiumplåtar. Min far gjorde en mast, sydde segel och tillverkade ett roder. Med denna segeljolle med sprisegel och fock blev jag en inbiten seglare. Utbildningen till seglare skedde även på annat sätt. Min far tyckte om att fiska och det var vanligt att vi satte ut nät. När näten skulle tas upp eller vittjas var det ett styvt jobb att ro längs nätet, stanna upp och vrida fören mot vinden och i nästa ögonblick ro längs nätet. Man kunde ju inte ro parallellt med nätet om vinden låg på utan båten låg med fören snett utåt så det var aktern av båten som rördes längs nätet; så utbildas en seglare. Jag har nog inte blivit någon superseglare, jag seglar mer på känsla utan att kunna alla segeltrimmnings- specialiteter. Min värnplikt avtjänade jag som matros på kanonbåten Turunmaa, en tid som jag minns som mycket positiv. Jag kunde ha blivit sjöman på riktigt efter det. Jag har hunnit ha närmare 10 båtar av olika typer. Som jag nämnde satte jag segelbåten till salu vid ett svagt ögonblick. Nu har jag märkt att mycket av min identitet är knutet till detta med båtar och då ingen stigit fram och slagit hundringarna i bordet har jag beslutat att jag inte säljer min segelbåt trots att jag ändå skulle lämna med både Askeladden och Canoa.

På bilden nedan från slutet av 70 talet ses författaren tillsammans med den sk Replotseglaren som just då var ”avriggad”