Redan från början tyckte jag illa om Pelicans namnsättning på sin jolle så jag gav den ett nytt namn, ”Pelican Canoa” eller bara Canoa. Kanadensarna må sedan tycka vad de vill om mitt tilltag och egentligen tror jag inte att det berör dom så mycket. Däremot tycker jag mycket om deras båt, den har något enkelt och estetiskt över sig som känns genuint. Vidare har jag ju gjort något av en kupp då jag anpassat SUP motorn Vaquita till en Pelican och fått en maskindriven enhet som har ett modärnt Lithium batteri som jag kan lyfta med lillfingret. I min ungdom tyckte jag om att fiska gäddor och visst kan gäddan vara fin i form av fiskbiffar men är dock mera magfyllnad än kulinariskt fulländad. Abborre däremot är kulinariskt fulländad i alla dess former. I barndomen kokades oftast abborre tillsammans med potatis och man slog en del av spadet i en kaffekopp där det väntade en klick med smör samt gräslök. Om potatisen dessutom ar självodlad och skördad efter midsommar så är den maträtten en kulinarisk höjdare. Inte alls mer undanskymd är rökt abborre som är rökt med Al-ved och avnjuten i strandkanten så denna sommar kommer jag att inhandla de bästa spinnare och wobblers som kan fås för fiske av abborre. I min barndom/ungdom kunde utmärkta fiskedrag fås från den ikonklassade tillverkaren ABU i Svängsta, Sverige, men ikoner dör. Visst kan man fiska abborre med nät säger någon och visst är det så men fiske med spö är en annan sport. Så oberoende om min Canoa används till att glida runt i vikarna i mitt innanhav eller för att ta mig till fiskeplatserna där abborren ligger så har min canoa en stor plats i mitt hjärta, på samma sätt som den fjärd som är mitt innanhav.